.

Vi har aterfunnit oss till ett av de basta boenden vi haft under resan. Borta bra men hemma bast som man sager, kanner att vi borjar kunna detta stalle, vilket ocksa gor att vi kanner oss komfortabla dar. Oppet 24timmar om dygnet, mysiga cafer tillgangliga, flera vaningar, mycket trevligt folk runt om. Vi har aven blivit duktiga pa att orientera oss pa stallet, basta sovbankarna finns pa andra vaningen, basta golv varmen finner vi i ett badrum i narhetenn, ratt skont nar natt timmarna borjar smyga sig pa och det ar tandborstaningsdax. Att kanna till dessa extra formaner kanns fint, nar stallet vi pratar om ar Phukets flygplats.
  Tanken var att vi skulle befinna oss i Vietnam, just nu i skrivande stund, men icket det. APRIL, APRIL! Dumma, dumma, lattlurade svenskasillar!

Okey, vi tar det fran borjan, efter regn kommer sol, men i Sara och Johannas varld fungerar det tvartom. Efter sol kommer stortskurar av elande. Vi har just haft en toppentid pa koh tao, koh phangan och under fullmoon! Men mer om det, nar bilder finns tillgangliga. Tidigt i ottan begav vi oss alltsa mot det vi trodde skulle sluta med Vietnam. Det var bil, bat, buss, buss, buss och buss, vi skickades runt land och rike. Slutligen kom  en man och fragade vars vi skulle, vi forklarade att flygplatsen var varat mal. Extra hyggliga tog de bara en ringa summa for att slappa av oss dar, perfekt tankte vi. Dar satt vi sedan med 3 klisterlappar som visade vilket stalle vi skulle till, vilket kompani vi akte med, och en extra tydlig lapp dar det stod Airport. Som tva markta kaninen bumlar vi vidare med en otroligt varm buss. Jag somnar som en stock och nagon borjar sakta men sakert nypa och spakra pa mig allt mer. Tiden borjar knappa ivag. Det blir nagra smabittra samtal med busschafforerna, och lite summering med tva andra som ocksa blivit airportmarkta, om att detta borjar bli stressigt. Blir sedan avslappta annu en gang i vildmarken, och de pekar pa en taxi efter manga om och man. Det vill saga, efter att johanna statt och halvskrickigt till en gravid thai, deras humor korckade om man sager sa. Dit skyndar vi vilket som, och inser att de bara lurat ivag oss. Storbussen och hela kompaniet har forsvunnit och dar star vi fyra och har 30 minuter pa oss till flyget. Det tar en timme till flygplatsen. Toppen. Men nagra tror vi kan hinna om chafforen gor sitt baste. Han forstod inte engelska och uppenbarligen inte att vi hade brattomt, han korde sa langsamt han kunde och har sitter vi nu! En notis pa det hela, vi ar inte tva virrhonor som inte har nagon distans till tidsmarginaler, utan detta handlade om 4 timmars forsening. Glad pask! Nu ska det ombokas :) hej!