.

Har om dagen borjade vi rakna hur manga dagar vi hade kvar av var resa, det var inte manga, vilket efter nio veckor kandes ofattbart. Nu borjar vi rakna om, spekulera pa hur manga det kan bli, an mer ofattbart.
 Medens vulkanen lever sitt eget liv, fortsatter vi varat har nere.
Har om dagen, hemkomna fran stranden, borjade vi fundera pa om den blinda flacken plotligt blivit extra aktiv, for somliga sekunder kunde vi inte se skymten av varandra, eller kunde det bero pa att vi bada fatt solsting. Sanningen var den, att varje gang nagon passerade var tradorr, var det svart att urskilja vad som var manniska och inte. Sa det hade kanske varit lampligt om vi lyckades ta oss hem med det planet som ar tankt, ytterligare en faktor som pekar pa att det ar pa tiden, ar att vi gjorde ett foto projekt av det hela, for mycket ledighet. Men och andra sidan, vi njuter av det, och det underlattar att det ar dorren vi smalte in i, for var det stranden, vaggen eller andra kritvita ytor! Vi ar med andra ord inte langre nagra strandade salar, nu ar vi bara strandade!
Nu vantar nattmarknad. Hej.