.

Ikvall aker vi tillbaka till malaysia och destinationen darefter ar fortfarande oklar!

Detta var det senaste vi skrev, och mycket riktigt var vi helt oklara over vad som skulle ske. Vi bussade oss tillbaka till Kuala Lumpur, och det sista vi ville var att masta aterse fangesecellen som vi tidigare bott i. Hemska tanke. Utan en blunds somn anlande vi klockan 4 pa morgonen. Fast beslutna om att bege oss samma dag, gick vi och halvsov framfor facebook pa ett dygnsoppet internetcafe, for att vanta ut det otrevliga nattmorkret. Vi begav oss sedan till buss stationen, utan annat resultat, an att biljettluckan till det eventuella malet var stangd. Ingen visste nar det oppnade. Sa det blev frukost pa 7eleven, som sa manga ganger forr, stabilt mal att borja dagen med snabbnudlar. Tillbaka till buss stationen, far vi fram att bussen redan gatt for fem minuter sedan. Toppen. Enda avgangen for dagen, annu mer toppen. Men efter nagra hetsiga telefonsamtal blir vi meddelade att vi anda kan boka en biljett. Vi ska fraktas i en minivan, i 8 timmar till Djungeln. Naval tanker vi, sa lange vi tar oss harifran. Vi satter oss i bilen, och blir skjutsade runt ett kvarter, hundra meter. Informationen ar inte alltid den basta, for att saga sa. For att gora en lang histora kort. Till Taman Negara tog vi oss.

En tre timmars battur langst floden vantade for att ta oss till byn vi skulle bo i. Slut hungriga och absolut kissnodiga, fragar vi i informationen om det finns toalett pa baten. De drar nagra skamt om att vi kan kissa i vattnet pa vagen dit. Jatte kul skamt. Att dom skrattade forstod vi senare, men de skrattade inte at sin egen humor, utan at dumma, dumma, dumma svenskar som tror de ska pa en kryssningsfarga, nar sanningen ar att vi ska fardas i en liten rutten barkbat i hojd med vattenytan, med bufflar, uttrar och vattenormar langs strandkanterna.

Men fram kom vi iallafall genom regn och sol, bokstavligt talat, till ett mycket litet och mysigt stalle, vart att rekommenderas.

Dagen darpa, blev det pa med vandringskangorna, myggmedel och kameran i hogsta hugg. Ut i den 130miljoner ar gamla regnskogen skulle vi och vandra. Vi startade med att ga over den 500 meter langa hangbron, for att sedan svettas upp emot en bergsutsikt, sista biten krop vi nastintill. Detta var ingen vandrring for den otranade. Det markte vi nar vi hasade och snavade genom regnskogsrotterna pa vagen ner. Men det var helt klart en upplevelse utover det vanliga. Men dagen slutade inte dar. Vi var aven nyfikna pa att se hur befolkningen i omraderna levde. Sa ett besok dit stod nast pa schemat. Dar kan vi aterkomma till landet ur informations synvinkel. Nar vi bokade in vad vi ville gora, fragade tjejen i informationen om vi hade lust att aka pa en bat tur som liknade forsranning. Det blev ett markant nej. Sa fridfullt satte vi oss i baten pavag till byn. Men ack sa fel vi hade, de slog ihop det som en tva i en tur. Efter att ha speedat runt pa floden, med en batforaren som hade stort nojje av att leka med sin trabat i vagorna kom vi fram som drankta katter. Detta var vi inte informerade om, vilket tydligen gubben som satt bakom oss var. Han hade garanterat bestallt denna tur, han skrattade hejvilt. Sa tillslut kunde vi inte annat an haka pa. Val framme fick vi lara oss om deras kultur och levnads satt, och i den stunden lovade man sig sjalv att aldrig mer grubbla over ilandsproblem. Sedan en vild fard tillbaka, som slutade med ett kladbad i floden. Saklart var dagisfroken inte ensam, utan hon hoppade i och hade vattenkrig med tva extremt sota barn. Forutom det ar det vart att notera att det var ett akta moment att sedan satta sig  pa bryggan och snegla ut over floden och byn i eftermiddagssolskenet.

Ater till varat hostel, blev vi fundersamma pa vem som flyttat in i varat dorm. Svaret fick vi ratt snart efter att vi duschat tillsammans med de grodor som var bosatta i det gemensamma badrummet. In travade en 70arig tant. Herregud, jag som trodde att detta var aldern for att backpacka runt i varlden. Men inte da. Hon poangterade aven sa fint for mig att hon, till skillnad fran oss, standigt fick in pengar pa sitt konto under tiden, hennes pension.
 Artig som jag ar, erbjod jag mig att ta overslafen, for jag hade sjalv testat att hoppa upp dit utan stege, ingen enkel match. Men hon viftade bort mitt forslag och under kvallskvisten hoppade hon smidigt som en katt upp, medens jag lag och tankte pa hur flodhastliknande jag hade sett ut under mitt egna forsok, medens jag kvavde ett enormt skakande skratt.

Och harmed kan alla lasare vara glada att internetcafet stanger, jag sammanfattar allt med att pasta att det var en makta intressant upplevelse.

Pa toppen!

(fler bilder kommer i ett eget inlagg :))