.

Sa da gar vi direkt pa nasta inlagg! Just nu befinner vi oss pa Perhentian island, en o i malaysia! Som vanligt vet vi knappt vad vi ger oss in pa da vi satter oss i ett fordon som ska ta oss till nasta stopp! Forra gangen var det barkbaten och nu speedboat! Omtumlade av den ovantade farten kom vi oss i land och borjade soka ett boende. Vi gick in pa stallets finaste hotell och betalade var sin sang i ett dorm (ett rum med flera andra), det blev lite strul men vi klagade inte. Anda fick vi ett eget rum, for besvaret eller nagot. Vi tackade och tog emot, njot av egen dusch och djurfri toalett! Dagen darpa erbjods vi ett annu finare rum som vi nu bor i och det har kommit val till pass! Det har namligen regnat pa ratt bra sa idag har vi iallafall legat inne och last ut varsin bok! :D Vagorna ar hoga och varningsflaggan har borjat vifta! Det ar lite synd, for detta ar de finaste stranderna vi har varit pa och varlden under vattnet sags vara helhaftig! Vi ska ta mod till oss och snorkla om vadret blir battre, annars flyr vi till oarna i thailand igen :) Denna o har aven bjudit pa ett flertal kanda ansikten, ca 4-6 fran umea, varlden ar liten! trots regn lever vi livets glada dagar! Efter regn kommer sol! ha det bast :) KRAM

Har kommer lite bilder fran ett mysigt taman negara!


moment, dyngsura i solen! :D


restaurangerna!

hangbron!


Ett av barnens hyddor! Nar dom ar tio ar maste dom flytta ut fran mamman & pappan!


Dessa manniskor bodde i djungeln! sota sota barn! :)








nar sara inte kunde ta sig upp kom den lille med stege! ;)

Ikvall aker vi tillbaka till malaysia och destinationen darefter ar fortfarande oklar!

Detta var det senaste vi skrev, och mycket riktigt var vi helt oklara over vad som skulle ske. Vi bussade oss tillbaka till Kuala Lumpur, och det sista vi ville var att masta aterse fangesecellen som vi tidigare bott i. Hemska tanke. Utan en blunds somn anlande vi klockan 4 pa morgonen. Fast beslutna om att bege oss samma dag, gick vi och halvsov framfor facebook pa ett dygnsoppet internetcafe, for att vanta ut det otrevliga nattmorkret. Vi begav oss sedan till buss stationen, utan annat resultat, an att biljettluckan till det eventuella malet var stangd. Ingen visste nar det oppnade. Sa det blev frukost pa 7eleven, som sa manga ganger forr, stabilt mal att borja dagen med snabbnudlar. Tillbaka till buss stationen, far vi fram att bussen redan gatt for fem minuter sedan. Toppen. Enda avgangen for dagen, annu mer toppen. Men efter nagra hetsiga telefonsamtal blir vi meddelade att vi anda kan boka en biljett. Vi ska fraktas i en minivan, i 8 timmar till Djungeln. Naval tanker vi, sa lange vi tar oss harifran. Vi satter oss i bilen, och blir skjutsade runt ett kvarter, hundra meter. Informationen ar inte alltid den basta, for att saga sa. For att gora en lang histora kort. Till Taman Negara tog vi oss.

En tre timmars battur langst floden vantade for att ta oss till byn vi skulle bo i. Slut hungriga och absolut kissnodiga, fragar vi i informationen om det finns toalett pa baten. De drar nagra skamt om att vi kan kissa i vattnet pa vagen dit. Jatte kul skamt. Att dom skrattade forstod vi senare, men de skrattade inte at sin egen humor, utan at dumma, dumma, dumma svenskar som tror de ska pa en kryssningsfarga, nar sanningen ar att vi ska fardas i en liten rutten barkbat i hojd med vattenytan, med bufflar, uttrar och vattenormar langs strandkanterna.

Men fram kom vi iallafall genom regn och sol, bokstavligt talat, till ett mycket litet och mysigt stalle, vart att rekommenderas.

Dagen darpa, blev det pa med vandringskangorna, myggmedel och kameran i hogsta hugg. Ut i den 130miljoner ar gamla regnskogen skulle vi och vandra. Vi startade med att ga over den 500 meter langa hangbron, for att sedan svettas upp emot en bergsutsikt, sista biten krop vi nastintill. Detta var ingen vandrring for den otranade. Det markte vi nar vi hasade och snavade genom regnskogsrotterna pa vagen ner. Men det var helt klart en upplevelse utover det vanliga. Men dagen slutade inte dar. Vi var aven nyfikna pa att se hur befolkningen i omraderna levde. Sa ett besok dit stod nast pa schemat. Dar kan vi aterkomma till landet ur informations synvinkel. Nar vi bokade in vad vi ville gora, fragade tjejen i informationen om vi hade lust att aka pa en bat tur som liknade forsranning. Det blev ett markant nej. Sa fridfullt satte vi oss i baten pavag till byn. Men ack sa fel vi hade, de slog ihop det som en tva i en tur. Efter att ha speedat runt pa floden, med en batforaren som hade stort nojje av att leka med sin trabat i vagorna kom vi fram som drankta katter. Detta var vi inte informerade om, vilket tydligen gubben som satt bakom oss var. Han hade garanterat bestallt denna tur, han skrattade hejvilt. Sa tillslut kunde vi inte annat an haka pa. Val framme fick vi lara oss om deras kultur och levnads satt, och i den stunden lovade man sig sjalv att aldrig mer grubbla over ilandsproblem. Sedan en vild fard tillbaka, som slutade med ett kladbad i floden. Saklart var dagisfroken inte ensam, utan hon hoppade i och hade vattenkrig med tva extremt sota barn. Forutom det ar det vart att notera att det var ett akta moment att sedan satta sig  pa bryggan och snegla ut over floden och byn i eftermiddagssolskenet.

Ater till varat hostel, blev vi fundersamma pa vem som flyttat in i varat dorm. Svaret fick vi ratt snart efter att vi duschat tillsammans med de grodor som var bosatta i det gemensamma badrummet. In travade en 70arig tant. Herregud, jag som trodde att detta var aldern for att backpacka runt i varlden. Men inte da. Hon poangterade aven sa fint for mig att hon, till skillnad fran oss, standigt fick in pengar pa sitt konto under tiden, hennes pension.
 Artig som jag ar, erbjod jag mig att ta overslafen, for jag hade sjalv testat att hoppa upp dit utan stege, ingen enkel match. Men hon viftade bort mitt forslag och under kvallskvisten hoppade hon smidigt som en katt upp, medens jag lag och tankte pa hur flodhastliknande jag hade sett ut under mitt egna forsok, medens jag kvavde ett enormt skakande skratt.

Och harmed kan alla lasare vara glada att internetcafet stanger, jag sammanfattar allt med att pasta att det var en makta intressant upplevelse.

Pa toppen!

(fler bilder kommer i ett eget inlagg :))

Kuala Lumpur, dar befinner vi oss i skrivande stund. Lyckligtvis nog. Det var pa vippen att vi hade hamnat nagon helt annanstans i natt. Mitt ute pa landsbyggden. Som tidigare namnt var det en buss tur hit som hette duga, men det klart dem bjod pa en halvtimmes paus. Tva flickor med en hjarna lika stor som en arta, vantar med toalettbesoket till sista minut, och har dessutom ingen koll pa tiden. En tutande signal hors, jag star och kikar, men annu ar det nagra ressenarer kvar i resturangen, men papekar till johanna att vi nog bor rappa pa en aning, ser de sista ga, svettas lite extra medans johanna i godan ro bara gnolar pa och inte panik artat rusar ut. Slutligen gor hon trots allt det, och vi sma springen till bussen, har dock kollat pa fel buss, det ar den som ar pavag att aka vi ska med. Det handlade om nagra minuter, och vi hade inte suttit har idag. 
Vi kom hur som fram fyra imorse, hakade pa ett kompani med backpackers, och hamnade slutligen pa ett riktigt riktigt topp hotell. I sjalva verket ser det ut som en fangelsecell, en gammal sadan dessutom. En kal sang, med tva stulna filtar fran ett flygbolag ar vad vi har. Annu ett rum med utsikt genom vaggen. Acn later som 20 grasklippare, 4 skotrar och 17 andra motordrivna fordon, som alla krockat och blivit skeva. 
 Mer om Malaysia nar vi utforskat mer, men nu kommer uppdatering om var vecka i Phi Phi, som inte blev nagot vidare av i senaste inlagget, eftersom jag var snuffsete och stressad.

Dagarna dar, skulle man kunna pasta sag rellativt likadana ut. Vaknar pa morgonen, formiddagen snarare. Upp och driver i oss vansinnes med cvitaminer fran dessa obligatoriska fruitshakarna. Efter det, ner och driver runt pa en flytmadrass i havet, spelar babobaboll, och pressar vansinne i solen. Duschar i den utomordentliga duschen, dvs, man star uppochner i den lilla duschslangen som i sjalva verket ar till for att rengora badrummet. Alla problem ar till for att losas, att den vanliga duschen inte fungerar som den bor, ar inget dilemma. Darefter, var det i vanlig ordning tid for en vansinnes god middag. Slutligen ater till stranden, denna gang, inte for att driva runt bland vagorna, utan pa dansgolvet. Eller for att bara testa dessa eldhopprep, som inte gar att lata bli, med risk for att masta lopa darifran som en brinnande stackare och kasta sig havet som avslut, vilken succe det vore. 
 
For att andra stuktur pa nagra av dagarna, begav vi oss ut pa lite upptacktsfard till andra strander ocksa. Longbeach blev forsta malet, som var bra mycket finare an den vi legat och ugglat pa fyra dagar i rad innan vi kom pa att vi kunde hitta andra. Vi besokte aven Maya bay, tillsammans med annu en svensk trio som vi snappat upp pa farden. Det var vart besoket, men frammat eftermiddagen sag det mer ut som en bathamn, fullt med turister. Vilket var aningen synd med tanke pa att stranden i sjalva verket var ett naturreservat.

Sist men inte minst ar det vart att notera att vi kommit fram till vad de flesta bland lokalbefolkningen pa on, far i fodselsgava, en pling klocka till cykeln. Desstomer irritersam, desto battre. On ar namligen otrafikerad, i ovrigt. Cykeln ar snabbaste fordonet har, det har ingen thailandare gatt miste om. Men fragan ar, om man var mest radd for att bli pakord av en cykel eller paflugen av alla sinnesforvirrade fladdemoss, som virvlade i morkret.

Allt som allt var Phi Phi tio i topp!

Pa aterseende!

(kolla in http://tinawikstrom.blogspot.com/2010/03/var-ar-min-tuna-sandwich.html for en harlig sammanfattning av var alskvarda vistelse pa koh chang! Sen vantar vi pa en gastbloggning ocksa! haha)