I min egen bubbla

Sådär då var man i stort sett färdigpackad! När jag blir nervös stänger jag det mesta ute har jag fått erfara, pratar inte lika mycket som i vanliga fall och hör knappt vad någon säger. Ungefär i det stadiet är jag nu. Att jag vistas i Thailand imorgon har jag nog inte riktigt förstått ännu! :D Om en timme börjar resandet! Ska bli kul att sammanstråla med Sara & Tina så att vi kan börja tagga tillsammans! Kanske hittar vi en dator att uppdatera på i kina under våra miljontals timmar där, annars så hörs vi i Thailand gott folk! :D Ha en toppen Alla ♥-ans dag! Hejdå Röbäck, Hejdå Umeå, Hejdå Sverige! :) då for vi! / J


Minus 30, Plus 30

Tyckte det var lägligt att ge mig in i resebloggandet nu, eftersom jag påbörjar min färd idag. Beger mig ner till stockholm, planet går inte förens söndagkväll, men bäst att vara i tid? Sitter gärna i godan ro, i två dagar närmare bestämt, och väntar på att de andra flickorna möter upp mig.

Sanningen är den att jag är tidsoptimisten som bokade en sista minuten ner igår, för att spendera helgen där, toppen, ännu mer packning. För att sedan avsluta med att ge mig själv, en alla hjärtansdag present av dess like, en två månaders resa

Senaste bilden ni såg, var på Johannas försök att packa. Där hon visar hur hon lagt allt utanför, istället för i, sin jättelika säck. Tillskillnad från henne, har jag lyckats få ner allt som jag ska släpa på. Står och ser mig i spegeln, kollar man bara hastigt, är jag helt klart tvärlik en packåsna, som bär på en last som är fyra gånger så stor som sig själv.

Är iallafall färdig och klar, med allt. Försäkringar, vaccin, ännu mer vaccin, biljetter, reseapotek, växlat pengar, framförallt spenderat pengar. Jag tippar på att största kostnaden varit innan vi far, eller snarare hoppas. Annars vet jag inte vars detta slutar. Men såklart, ska det vara så ska det. Apoteket har snart gjort en miljonvinst, bara för att vi ska vara säkra med tabletter och salvor och gudarna vet allt, utifallatt det händer något. Sjuksköterskorna måste jubla när de får 14 återbesök, bara för att det är så många sprutor att man inte kan ta dem på samma gång, om man vill kunna röra armarna efteråt. Detta utifallatt vi skulle stöta på någon sjukdom, och samma visa gäller för försäkringsbolagen. Att vi sedan inhandlat tillexempel varsin nackkudde och dylikt är en annan historia.

Hur som haver, nu hoppas vi bara på att vi kommer på rätt plan, eller att vi inte halkar, precis innan påstigning, bryter benet och sitter hemma med alla våra vaccin och reseapotek, till ingen nytta. Då skulle denna kyla som härjar kännas ännu kallare och bittrare. Men troligtvis åker vi snart från 30 minus till 30 plus.

Men man kan ju inte vara helt säker, för trots att man avbockat allt på "att göra innan resan" listan, så känner man sig nog inte helt redo förens man är framme.

För tänk om man inte stoppade ner passet? Bäst att dubbelchecka. Man försäkrar sig om att passet inte är borta. Man försäkrar sig sedan om att man lägger tillbaka det där det ska vara. Men tänk om, kanske bör kolla igen, så att det inte ramlat ur fickan på pengabältet, som dessutom har dragkedja. Speciellt med tanke på att pengabältet i sin tur ligger i en ficka inne i ryggsäcken, även denna med god förslutnig. Sedan upprepar man denna procedur minst 25 gånger, bara för att vara på säkra sidan. För att sedan komma på att man inte är hundra på om pengarna låg kvar brevid passet senast man kollade? Även detta upprepas ett tiotal gånger. Sedan eskalerar det. Varför inte gå igenom hela packningslistan en gång till? Något kan vara glömt, borta, försvunnet. Lika bra att packa upp, för att inse, att man får packa ihop igen, i onödan. Tänk då om passet föll ur, precis när man trodde att man gjort den slutgilltiga checken?

Nu väntar planet, och mitt första delmål. På återseende./Sara


Värsta scenario

Jag och sara skriver med varandra och skrattar åt värsta scenarion som skulle kunna uppstå under resan. Allt började med att en vän frågade vem jag skulle ut och resa med, och jag sa Sara! Då undrade han om vi inte hade lessnat på varandra? Vilken dum fråga tänkte jag, men sen började jag och sara diskutera saken ;) Exempel på framtida blogginlägg;

"14dagar har gått, och jag har 7 veckor kvar med den där haggan, räkna inte detta som ett blogg inlägg.. utan som ett rop på hjälp. Smsa bara till: 070 3557*89 och skriv, jag kommer! samt avsändare, så betalar jag en biljett ner, för att du, vem som helst, ska komma och hålla mig sällskap så jag står ut. / sara"

eller;


"Idag blev sara riven av en apa, på benet. ivanliga fall hade jag varit rädd att hon skulle få stelkramp, och kanske omvårdat henne och tagit henne till sjukhuset men, HAHAHAHAHAHAHA så känner jag inför det / Johanna"


 vet vet! / J


Inte bara i fantasin

Också var det bara fem ynka dagar kvar! :D Tiden går fort framåt och jag tänker tillbaka på när vi var yngre, då saker som att resa i asien bara var en fantasi! Vi drogs bakom kopplade tigrar, hade apor på varsin axel och djungeldjuren fyllde hela Saras rum. Dom var osynliga förståss men det stoppade inte oss från att klappa & mata dom, allt var i sin ordning ;) Nu ska vi förhoppningsvis få klappa mer levande tigrar, dock känns det inte riktigt verkligt det heller, ännu. En oroväckande liten klädhög ligger framme och väntar på att få bli nerpackad, sista vaccinet ska drickas imorgon och en försäkring dimper, om jag har tur, ner i postlådan också. Alla punkter är snart avbockade och 13.30 på söndag lyfter jag från umeå flygplats, detta för att sen möta upp Sara & Tina (som ska va med oss i två veckor) i huvudstaden. Därefter väntar en långlång flygresa som ska ta oss till Bangkok! Stort! :D / J


Ser man på, välkomna hit :D !

Resfebern har infunnit sig, stressartade mardrömar om att inte hinna med flyget då man tagit fel på dag eller tid. Det är endast nio dagar kvar till avresa, vaccinering & resefixandet är i full gång. Vi har shoppat på apoteket och inhandlat var sin ryggsäck men än är det långt tills man kan sätta sig ner i ro och känna sig färdig ;) Bland punkterna på "göra-listan" fanns "skaffa en reseblogg" och härmed kan vi bocka av den delen. Det var inte det lättaste att komma på ett passande namn som i sin tur skulle vara ledigt. Pickopack, faroflyg, hitodit, packatoklart, resmedsj, turoretur var namn som vi försökte oss på med misslyckades, vi fortsatte men det blev bara värre. kockosnotterna.blogg.se eller virrhonorna.blogg.se var två desperata försök som inte alls lät bra. Runt tre-fyratiden i natt spikade vi stranderifyralander.blogg.se och här är vi nu! På denna blogg kommer vi att uppdatera om vår resa i sydostasien, i den mån möjligheten finns! Det är två lite äldre (än på bilderna visat) tjejer som nu tar sig över sveriges gränser med endast varsin tur & retur biljett till Thailand. På två månader ska vi däremellan besöka fyra länder, uppfylla drömmar, övervinna rädslor, uppleva nya saker, skaffa oss minnen för livet och därmed ha en jäkla massa skoj! Följ gärna oss i bloggen :) / Johanna & Sara

RSS 2.0